VÄSTERTOPPEN PÅ OTTFJÄLLET
Den här helgen var planen egentligen att segla med Vera. Men det skulle blåsa kuling i Stockholms skärgård så det blev ändrade planer. Istället så surrade jag fast en säng på taket på bilen och drog upp till Åre för att bygga en loftsäng i lyan. Väderprognosen såg dyster ut även här med en massa regn, men tji fick smhi för det blev minsann en del sol också! Efter en massa snickrande på morgonen så fick jag några timmar över och kunde spänna på mig löparskorna.
För ett par år sen så vandrade jag och några kompisar upp på Ottfjället. Det blev en riktig höjdardag som jag sent kommer glömma (se Sol över Ottfjället här på bloggen). Den gången besteg vi östra toppen, som är den högsta och vanligaste toppen att bestiga. Så idag valde jag istället att springa upp för den västra toppen som är några meter lägre, 1222 möh. Dom första kilometrarna är samma som till östra toppen och bjuder på en stig med massor av stenar. Här gäller det att ha fullt fokus på fötterna!
RAKT UPPÅT Sedan gick leden ganska rakt uppåt i en vacker dal med många bäckar och spänger. Det är bitvis väldigt brant och stenigt så jag gick en hel del.
Regnet öste ner i horisonten, men jag klarade undan mig med bara några stänk. Men det blåste mer och mer ju längre upp jag kom, så efter ett tag fick jag dra på mig en vindjacka.
Efter ytterliggare några kilometer så kom jag upp på en platå där det var sagolikt vackert. Solen tittade fram med jämna mellanrum och vyerna var magiska.
SNUVAD PÅ TOPPEN Men sen gick det lite märkligt nog nedåt igen. Jag hade laddat ner en rutt från Åre Trails på morgonen och jag trodde självklart att jag skulle upp på toppen av det västra fjället, men rutten slutade i en dal vid en liten sjö som var delvis täckt av snö. Lite snopet att rutten inte gick upp på toppen, men det var i alla fall en väldigt vacker plats. Så jag plockade fram mitt kaffe och några mackor och stannade till för en fika intill sjön.
NY RYGGSÄCK Idag provade jag min nya ryggsäck från Ultimate Direction. Modellen, som är på drygt 20 liter, heter SCRAM, som står för Skiing, Climbing, Running And More, och den är helt enkelt tänkt att kunna användas för lite av varje. Den kändes riktigt bra att springa med, men axelremmarna skavde lite vid nyckelbenen, men det går nog att åtgärda. Efter fikat så var det dags att vända hemåt igen, och det var samma väg tillbaka som gällde.
SUGEN PÅ MER På vägen tillbaka blev jag allt mer sugen på att springa upp på den högsta, östra toppen, men när jag väl kom fram till platsen där leden delar på sig så kom det en liten skur och det blev dessutom rejält blåsigare, så jag bestämde mig för att fortsätta tillbaka till Vålådalen. Klockan började dessutom närma sig 17 och jag hade en ca 1,5 timme hem inklusive bilfärden.
FJÄLLPREMIÄR Det blev en riktigt härlig fjälllöpningspremiär som landade på 13,3 km och 681 höjdmeter. Jag var lite orolig att jag skulle få ont i hälsenan när jag sprang, men det kändes riktigt bra, peppar peppar.
