TOPPTUR PÅ SYLARNA
Efter att ha gjort ett massa dagsvandringar i Åre under ett par år bestämde vi oss i början av året för att göra en lite längre vandring till hösten. Återigen siktade vi mot Jämtlandstriangelgn men denna gång med tält och egen medhavd mat.
Så i onsdags kväll hoppade vi på nattåget till Åre som tog oss till Enafors, och därifrån tog vi bussen till Storulvån. Vi fick en skön vandring till Sylarna och vi hittade en fin tältplats en bit upp mot Sylmassivet. Halvvägs dit så stannade vi och åt lite nudlar. Vädret var helt ok med en del solglimtar.
STORSYLEN Morgonen därpå låg Syltopparna täckta av en tät dimma och först var vi lite tveksamma om det verkligen var värt att vandra upp, men enligt väderprognosen skulle dimman lätta efter lunch så vi bestämde oss för att göra ett försök i alla fall. Och tur var väl det, för när vi väl hade kommit en bit så öppnade sig ett fantastiskt landskap och dimman tillförde en lite mystisk känsla till vandringen. Färgerna var sparsmakade precis som växtligheten.
TRAVERSEN Snart fanns det inte mycket till stigar kvar, så resten av dagen navigerade vi oss fram med hjälp av karta. Efter någon timme nådde vi en travers på väg upp mot Storsylen. Här stupade det ner mot Sylglaciären på vänster sida och högra sidan var full av stora vassa klippblock, så det gällde att ha tungan rätt i mun. Det blev en spännande färd över traversen och upp mot toppen.
LUNCH När vi hade kommit förbi traversen var det dags för lunch. För min del blev det en smarrig, frystorkad Pasta Bolgonese. ;) Som tur var så blåste det inte mycket denna dag så vi fick en skön och välbehövlig paus innan vi vandrade vidare.
PÅ GRÄNSEN Snart var vi på väg igen och dimman tätnade ännu en gång. Det blev allt brantare och snart passerade vi gränsen in till Norge. Toppen av Storsylen ligger nesligt nog några hundra meter in i Norge ;)
STORSYLEN Till slut nådde vi äntligen toppen på Storsylen, 1762 möh. Det var en mäktig känsla trots att vi inte såg mer än knappa hundra meter framåt.
Men precis när vi vände tillbaka så skingrade sig molnen och vi kunde äntligen få lite perspektiv på var vi befann oss. Utsikten var otrolig! Och vilken sanslös tur vi hade att molnen öppnade upp sig precis när vi hade nått toppen!
LILLSYLEN Därefter vandrade vi vidare mot nästa topp, Lillsylen. Det blev ännu en karg och stenig väg och på vägen dit passerade vi ännu en travers, som började enkelt men blev allt brantare upp mot toppen.
Vägen upp till toppen var inte helt självklar, men till slut lyckades vi ta oss upp på ena sidan av traversen. På lite skakiga ben nådde vi till slut även Lillsylen, 1702 möh. Nu hade dimman lättat en del så vi kunde njuta av utsikten.
Sista biten ner från Lillsylen var tämligen enkel, och väl nere vid vårt “camp” så tittade solen fram igen. Det blev en oförglömlig dag på Sylarna som vi sent kommer glömma.
Efter en blåsig natt vaknade vi upp med gassande sol och vandrade vi vidare mot Blåhammaren och två dagar senare var vi åter i Storulvåns fjällstation där vi avslutade Jämtlandstriangeln med en välbehövlig bastu!